Showen

Hej, allesammans! Jag heter Kristina Tapperdolk och det är dags för ännu ett avsnitt av Trött på skiten !

Medan applåderna dundrar och den lismande, välsvarvade programledaren kliver fram med ett kort i handen, ljuder en mörk men tydlig röst genom högtalarsystemet:
Trött på skiten sponsras av Xianyde Plus. Xianyde Plus - gör verklighet av dina självmordshot!

Kristina nickar smilandes in i kameran.
"Jaa, just det. Xianyde Plus - och som vanligt så kommer vinnaren i kvällens program att få en helt egen ask med dessa läckerheter." Applåder. "Och vill du eller någon du känner," fortsätter hon med spelad entusiasm, "så är det bara att kontakta närmaste IKEA-varuhus eller din lokala knarkhandlare."

Den människobeklädda apskocken tjuter och applåderar. För de vet att den utdragna betoningen av det sista ordet ("knnnnarkhandlare") bara kan betyda en sak.
Det är dags att, med maximal självbelåtenhet, mentalonanera till ännu en session av själslig gruppvåldtäkt.

"Vår första deltagare heter Marie. Marie kommer från Tamiglångtbort, Stockholm. Marie är 63 år, har jobbat som Försäkringskassehandläggare i många år men är numera arbetslös och dras med fruktansvärd ledvärk. Men detta är inte allt, eller hur Marie?"
"Näeej...ja har..." Marie tittar skamset ned mot golvet och rör oroligt på händerna.
"Berätta!"
"Ja har varit nykter alkoholist i många år."
"Jaa?"
"Och ja skulle fortsätta va' det. Tills de börja med hemorrojderna."
Hela publiken brister ut i gapskratt.
"Hemorrojderna?", frågar Kristina, uppenbart road.
"Ja, alltså de va så de hela börja. Ja hade en otrolig klåda i baken och ibland såg jag blod på toalettpappret också." Kristina nickar och höjer på ögonbrynen i en blandning av äckel och nyfikenhet.
"Jag fick en salva av doktorn och klådan försvann. Men så börja ja gå ner i vikt också. Nåra månader senare var det alltså. Ja ja tänkte inte så mycke på de ändå. Men när ja börja hosta blod gick jag till doktorn igen och dom--"
"Hostade du blod?" Kristina är uppenbart upphetsad.

Det här är ju guld.

"Ja jag hostade blod hör du inte va ja säger?"

Uppe på läktaren viskar en man till sin tioårige son - "kolla surkärringen" - och pekar på Marie.
Kristina fnissar till. "Ursäkta. Fortsätt."

"Ja. Ja ja gick till doktorn då och han drog av mä byxorna och kände mig i ändan. Han hitta en knöl. Han visste inte säkert vad det va för nåt så han skickade vidare mig till kirurgen. Tog flera månader. Jävla system-- ja i alla fall så tog kirurgen nå prov från de här å de visa sig va cancer."

Huuh! Det förvånade

(sexuellt upphetsade)

flämtet från publiken fyller studion.

"Cancer!"

"Ja å så ville dom göra röntgen för å se att de inte va nå fel nån annanstans. Ja, å så...å så börja ja dricka igen. Å ja bad. Ja bad å bad till gubben där uppe men...

"Men? Vi har inte hela dagen på oss förstår du."

"Jag har lungcancer."

Marie börjar gråta hejdlöst. Publiken visslar och jublar. Kristina går bakom kulisserna men kommer snabbt tillbaka, med ett leende på läpparna.

"En åtta!" Ändå mer jubel. "Domarna ger det här en åtta."

"Så ska vi fortsätta till vår näste deltagare, nämligen Jimmy från Krossadedrömmar, Västerbotten. Jimmy är 23 år, har förstört sin framtid genom att strunta i skolan, missbruka narkotika och - inte minst - stöta ifrån sig familj genom att sexuellt ofreda sin minderåriga kusin. Hur känns det att vara här, Jimmy?"

"Jo..inte vet ja väl..de är väl..kul...".
"Jag ser att du är lite gul i hyn och ögonvitorna. Är det något som har hänt?"
"Ja det är ju levern...". Jimmy hostar till, torkar sig för sin svettiga panna och gör ett misslyckat försökt att se skärpt ut.

"Du har inga hemorrojder att berätta om, hoppas vi." Gapskratt från publiken.
"Heh-heh...nä...nä inga hemorrojder...men ja har skulder.
"Hos Kronofogden?"
Jimmy funderar i några sekunder.
"Nä...värre."
"Kriminella?"
"Aa..."
"Så du tänkte att vi kanske kunde hjälpa dig att - vad är det ni ungdomar säger - 'get the fuck out of here'?"
Spridda fniss och skratt.
"Aa."
"Har du något mer tragiskt att berätta?"
"Nä...inte va ja kommer på."

Kristina går återigen bakom kulisserna. Hon kommer raskt tillbaka, denna gång utan flinet. Hon tittar allvarligt på först publiken, och sedan deltagarna.
"Jag är ledsen, Jimmy..." Jimmy sänker huvudet och suckar djupt. "...men domarna ger dig en sjua, mot Marie's åtta - Marie, du får avlida smärtfritt och kostnadsfritt i kväll!"
En vek, nästan parodisk fanfar ljuder genom högtalarna.

Marie drar en lättnadens suck. Hennes ögon ger uttryck för att nyss ha kommit hem efter en hård arbetsvecka. Äntligen slut.
"Marie, eftersom du inte - som Jimmy här - har stött ifrån dig hela din släkt, så kanske du vill dela med dig av priset?"
"Ja, skicka en till Gustav. Han...han har också cancer."
Studion exploderar återigen med hundratals djävulska hånskratt.

Fy fan det blir ju bara bättre.

"Äta här eller ta med?"

"Här."

Marie tar emot en liten ask som bär en stor, skrikig logo som säger Xianyde Plus. Hon tar med skakiga händer upp en flaska Kronvodka om 35 cl ur jackfickan. Hon ler.
Flaskan öppnas. Käften öppnas. Piller sväljs. Marie faller platt på marken.

Kristina bryter någon minuts nyfiken tystnad.
"Ja, vad säger man - ett fyllo in i döden. 'Trött på skiten' är slut för den här gången, men missa inte 'Därför kommer du att dö ensam", kl 21 och 15. Hej så länge!"

Update

Livet är en gråblek hora på HIV-mediciner, samt en kortklippt psykopat som i stilla ängslan sitter i ett hörn i McDonald's bollbad och försöker suga av sig själv.

-Nynazistiskt djungelordspråk.

The moar you know.

Val 2010

Åh fy fan - snart börjar man tvångsmatas med "Val 2010!" och all propaganda som hör det till.

Men, det är ju tur att "din röst gör skillnad"...

Bwahaha.

THE PUBLIC SUCKS. FUCK HOPE.

"i it seems all books are forgotten /now
all words are shouted /It seems promises
crumble all rotten/ when we turn the page

o f a b o o k t h a t s f o r g o t t e n

iii all is vague/my mind all clouded/indistinct the path ahead/my chain of thought perverted/obscured by circumstance/all things solid and substantial /phased out and replaced/ /all things truthful /now invalid /renewed restored /or laid to rest / am I the initiator /the eradicator /am I the infected / or the contaminator /either way /the symptoms

w o r s e n"

Vem är jag? Var är jag på väg?

Fucked into submission by Mrs. Life

"Allt är inte svart eller vitt". Det ligger något i den gamla klyschan. Om jag såg allt som enbart något av de två hade det dock varit ett bra motgift till ambivalens.

Inte bara att säga FUCK IT, men att verkligen mena det också. Att hänge sig åt total katarsis, eller total degeneration, utan att ens ge ett rödsprängt Jolly Roger-öga åt backspegeln.

Bara ge upp? Eller bara "inte bry sig"? Eller både och?

...Smith & Wesson?

Jag är av uppfattningen att ju mer någon ältar ett mantra,

(somattjagbryrmigförfan!)

desto mindre förankring har det i den personens verklighet.

Jag tror till och med det kan vara ganska

(närskajagsläppasfrifråndetsomfjättrarminsjäl?)

tvärtom.

Now, har man AIDS, så...då kan man kanske mer trovärdigt dra till ett allomfattande FUCK IT.
Men det har mindre värde, ty man bör då vara ganska fucked till att börja med, så själva hängivelsen tappar som lite av sin thunder.

Do you feel hate without direction?


Vad är det för rund, blåaktig piece of shit vi lallar omkring på?

En enkel grej är att fördöma hela människosläktet. Fuck us.
Men så finns där några saker som gör det svårt att få till ett trovärdigt FUCK US.
Men hold on! Ponera att vi skulle sälja en människa till en "alien"--tänk på människoexemplaret som en action figure, typ Power Rangers--så skulle jag på innehållsdeklarationen skriva:

Homo sapiens sample, "Shitpiece", containing:
10% deception;
10% malice;
2% empathy; and
78% BULLSHIT*

*This is an estimated concentration of bullshit. There have been extreme cases in which subjects reportedly contained 250% bullshit approx. This, however, is not our problem. As human beings, we simply do not give a fuck. Just do what we do and kill the fuckin' thing if you don't like it. Thank you for your time.

Peace and love,



Mankind inc.

Som ni ser så kan här finnas 2% empati. Således är det inte helt schysst att

(Hey Mankind inc! Fuck you, and fuck all of your fucking products!)

döma hela släktet.

Men det vore mest bekvämt.

Nightspirit, spirit, spirit embrace my soul.

Inspirado

Han står ensam i mörkret.
Smärtan - från muskler, leder, hårfäste, caviteter och inte minst ifrån själen - behöver inte göra sig påmind. Den är konstant. Som det brinnande regnet och den suggestiva åskan som verkade vilja förtälja för alla

(blodkrossadebenbrutnasvärdinälvorelddödsängelnsresning)

hur krigaren - lite psykotiskt sådär - drar pilen ur sitt bröst med ett bistert leende.
Ormen bet, bara för att få sin namnlösa hals skuren.

Stå rak i ryggen inför Satans uppenbarelse.

Andas djupt.

Dra svärd.

Den gamla spegeln är krossad.
Han skrattar när han svettas ut ditt värdelösa splitter och segerns piss flödar över ditt lik.

Detta är inte bara episkt. Det är högst nödvändigt.

-Kan du tända en sväng?

Men vad i helvete...bryt där!
Vafan sysslar du med? Jag har inte tid med en ma--

-Men för fan jag har stått här i säkert en halvtimme. Nu får ni fan ge er.

(Suck)...grejen är ju att vi vill ha en genuin reaktion och genuint beteende. Jag förväntar mig att du tar det här seriöst, annars kan du lika gärna dra på en gång.

-Mm...

Ok. Kan du vända dig om?





Så.